Ojämnt humör och oro
Jag undrar varför jag är så ojämn i mina känslolägen. Det är helt otroligt hur mitt humör kan pendla upp och ner. Ena dagen kan jag vara lugn och glad och då ser jag ljust på det mesta. Då är jag pigg och orkar med allt och lite till. Nästa dag kan ridån vara så gott som nerdragen. Allt är jobbigt och framför allt jobbet ger mig ångest. Jag menar nu inte att kasta mig med ett uttryck. För det handlar om riktig ångest. En hemsk svart kappa som ligger tung över axlarna.
Egentligen har jag ju svaret på varför jag är så ojämn. Oftast är ridå ner förknippat med hög stress på jobbet. Och denna förbannade PMS. Varför blir PMS värre med åren? Jag har inte hittat något riktigt svar på det. Det är riktigt hemskt vissa gånger. Ibland är det som att vara sjuk.
Det är synd att det ska vara så här för jag har tidigare alltid varit en glad person. Det är jag ju innerst inne fortfarande, men det skuggas av de här känslorna.
Det är också så fel med tanke på att mitt liv i övrigt är så väldigt bra och precis som jag vill ha det.
Ett problem är ju också all oro som jag alltid har dragits med, hela livet. Det har förstärkts tusentals gånger i och med att barnen kom. Herregud vad jag kan oroa mig för dem!!!
Jag oroar mig ständigt för sjukdomar´och olyckor, att de ska bli bortrövade eller utsatta för sjuka personer, att de inte ska trivas i skolan, hur världen ska se ut när de är stora och jag inte finns där hela tiden. Dessutom oroar jag mig för att min oro ska förstöra för dem och hämma dem så att de mår dåligt!!!!!!!!!!
Ibland blir små saker så stora och då blir det såååå tungt och ganska tråkigt för omgivningen. Framförallt för min man. Han som är lugnet själv. Tur att jag har honom.
Vissa personer verkar ha det så enkelt med sina jämna humör. Inget stressar dem och inget oroar dem. De tar inte ut någon olycka i förskott och de handlar alltid vuxet och rationellt.
Jag kan överreagera och gå helt upp i limningen över saker som med facit i hand och lite perspektiv inte var så mycket att hetsa upp sig över. Det är jobbigt och tar tid och energi. Men det är svårt att vara någon annan än den man är. Jag får jobba på det och ibland kan jag också tala mig själv till rätta innan jag rusar iväg och hetsar. Men andra gånger blir det bara pannkaka av det!!!
Det positiva med det är väl att jag är tolerant mot andra vad gäller att visa olika känslor. Jag blir inte skrämd av arga och ledsna människor och jag tror jag har ganska lätt att leva mig in i andras situationer. Det är förhoppningsvis bra för mina barn också. Men det kunde ju vara bra med lite mer balans iblan kanske!!!!!!!!!!!!
Jaja, idag har det iallafall varit en ganska bra dag. Lagom tempo på jobbet och ingen PMS! Än! Får se hur det känns imorgon!
Egentligen har jag ju svaret på varför jag är så ojämn. Oftast är ridå ner förknippat med hög stress på jobbet. Och denna förbannade PMS. Varför blir PMS värre med åren? Jag har inte hittat något riktigt svar på det. Det är riktigt hemskt vissa gånger. Ibland är det som att vara sjuk.
Det är synd att det ska vara så här för jag har tidigare alltid varit en glad person. Det är jag ju innerst inne fortfarande, men det skuggas av de här känslorna.
Det är också så fel med tanke på att mitt liv i övrigt är så väldigt bra och precis som jag vill ha det.
Ett problem är ju också all oro som jag alltid har dragits med, hela livet. Det har förstärkts tusentals gånger i och med att barnen kom. Herregud vad jag kan oroa mig för dem!!!
Jag oroar mig ständigt för sjukdomar´och olyckor, att de ska bli bortrövade eller utsatta för sjuka personer, att de inte ska trivas i skolan, hur världen ska se ut när de är stora och jag inte finns där hela tiden. Dessutom oroar jag mig för att min oro ska förstöra för dem och hämma dem så att de mår dåligt!!!!!!!!!!
Ibland blir små saker så stora och då blir det såååå tungt och ganska tråkigt för omgivningen. Framförallt för min man. Han som är lugnet själv. Tur att jag har honom.
Vissa personer verkar ha det så enkelt med sina jämna humör. Inget stressar dem och inget oroar dem. De tar inte ut någon olycka i förskott och de handlar alltid vuxet och rationellt.
Jag kan överreagera och gå helt upp i limningen över saker som med facit i hand och lite perspektiv inte var så mycket att hetsa upp sig över. Det är jobbigt och tar tid och energi. Men det är svårt att vara någon annan än den man är. Jag får jobba på det och ibland kan jag också tala mig själv till rätta innan jag rusar iväg och hetsar. Men andra gånger blir det bara pannkaka av det!!!
Det positiva med det är väl att jag är tolerant mot andra vad gäller att visa olika känslor. Jag blir inte skrämd av arga och ledsna människor och jag tror jag har ganska lätt att leva mig in i andras situationer. Det är förhoppningsvis bra för mina barn också. Men det kunde ju vara bra med lite mer balans iblan kanske!!!!!!!!!!!!
Jaja, idag har det iallafall varit en ganska bra dag. Lagom tempo på jobbet och ingen PMS! Än! Får se hur det känns imorgon!
Kommentarer
Postat av: Anniz
Kul att äntligen få ta del av dina tankar :) Jag är också otroligt ojämn i humöret, ena dagen är det himmel, och nästa helvete. Ibland känns allt så enkelt, och nästa dag är det tungt, så tungt. Och ja, PMS blir nog värre med åren, iaf för mig....
Kram Anniz
Trackback