Cias memorybook

Den lille filuren är förkyld så jag är hemma med honom och kommer vara det imorgon också.
Här har avverkats filmer och böcker och spel. Nu sitter han och tittar på en dinosauriefilm. Just dinosaurier verkar intressera killar i sex-sju årsåldern!
Ibland tycker jag det är lite knepigt att vara pojkmamma. Jag förstår mig inte riktigt på deras värld alla gånger.
Innan jag fick barn föreställde jag mig att jag skulle få en dotter och jag hade svårt att se mig själv som pojkmamma.
Så kom två killar och inget kan vara mer naturligt än att vara just mamma till just dem! Jag saknar verkligen inte en dotter utan tycker att det är fantastiskt med två grabbar. Men jag förstår mig inte alltid på deras sätt att vara! Deras lekar och deras sätt att lösa konflikter. Jag har flera gånger blivit förfärad över hur de beter sig när de blir osams med varandra eller andra killar. Det är PANG på, du är DUM! Ibland en smocka också vilket känns jättekonstigt för mig. Min man har ofta suckat och sagt att det är ingen fara, de löser det. Det går snart över. Och det gör det. I nästa sekund är de vänner och fortsätter leken. Jag börjar vänja mig så smått, men jag tror aldrig jag kommer förstå det helt. Samtidigt är det skönt med deras direkt sätt mot varandra, man vet vad som gäller.

Nu är det sällan vi har småtjejer här så jag vet ju inte om jag har så bra koll på tjejvärlden, men antagligen är det ungefär som när jag var barn. Tisseltassel, viska bakom ryggen och subtil utfrysning när konflikter uppstod. Och tyvärr blir det ju inte bättre med åren. Vi tjejer har en fenomenal förmåga att snacka skit om varandra och skvallra. Jag ska inte säga att jag är någon förebild, jag kan också ägna mig åt det även om jag försöker tänka på att inte låta det gå för långt.

Det är intressant tycker jag hur olika vi är, tjejer och killar, män och kvinnor, alltså. Jag har nog inte reflekterat så mycket över det förrän på senare år, när mina barn har blivit lite större. Det är nu man ser hur deras intressen utvecklas. Jag menar ju inte att alla killar är på ett sätt och alla tjejer på att sätt. Men i det stora hela är vissa skillnader så genomgående tydliga. Det måste vara jobbigt för ett barn som inte har samma intressen som den stora massan. Jag tänker på forboll till exempel. Mina killar är tokiga i fotboll och allt som har med det att göra. De flesta av deras kompisar spelar i klubben och är lika intresserade. Men det finns ju några som inte är det och jag hoppas att de inte är utanför.
Något som jag tycker är synd är att mina barn, ju äldre de blir, leker mindre och mindre med tjejer. Just bland nioåringarna är det väldigt uppdelat, tjejer för sig och killar för sig. Det blir så likriktat ibland, jag skulle önska att de fick lite annan lek också. Men det kommer väl i sinom tid ;))) Och jag som mamma kan ju inte komma och styra direkt!!

Nu borde jag en massa istället för att sitta här och svamla. Jag borde tex vika tvätt men det är så ofantligt tråkigt. Jag borde rensa stökiga skåp också, och det är bara kul när det är klart.
Alltid är det något man borde!!!! Så borde det inte vara!

Slutsvamlat för idag!