Elaka barn med slöa, egoistiska föräldrar.
Uttrycket "barn är elaka mot varandra" stämmer.
Det gäller stora sonen, nio år. Ja inte han, inte nu i allafall. Det gäller hans kompisar, vissa av dem.
Nu är det naturligtvis så att jag ser allt med mitt mammafilter. Klart jag står på min pojkes sida och tar hans parti. Men saken är den att han är väldigt snäll. Han skulle aldrig slå någon och han är inte dum om han inte blir provocerad. Och då har man förresten rätt att reagera så då kan man inte kalla det för att vara dum.
Han är absolut inte något mobboffer det är inte det. De barnen som är det måste ha det så grymt svårt och deras föräldrar måste må så dåligt. Han har kompisar och han är duktig både i skolan och i idrott. Det som jag nu reagerar på är nog bara vanliga vardagselakheter som verkar vara normalt. Han kan tex fråga om han får vara med! Den frågan är perfekt att ställa till ett barn som vill njuta lite och känna sig som en kung. Naturligtvis får han ibland svaret nej och så hakar någon liten tönt på och resultatet blir en ledsen tagg i min sons hjärta. Att tala om hur dålig någon är verkar också vara vanligt.
Tyvärr verkar det som om barn förlorar på att vara snälla och lite godtrogna. Det verkar framkalla dåliga sidor hos vissa små jäkla skitungar. Det intressanta är att de värsta skitungarnas föräldrar är de som jobbar mest och som låter barnen klara sig mycket själva. Det är alltid de föräldrarna som ringer och "har problem med logistiken" när det ska skjutsas till träningar och matcher eller lämnas och hämtas på kalas. Det är oftast de barnen som gång efter gång äter middag hos andra och blir hämtade sent av sina upptagna föräldrar. När det är dags för middag hos dem själva får andra barn gå hem eller i värsta fall vänta på rummet!!!!! Dessutom blir det sällan lek hos dem eftersom de aldrig är hemma. Det är de föräldrarna som inte vet vad barnen i klassen heter och knappt vet vilka som jobbar på fritids. De ser inte att deras egna barn växer upp till små egoistiska elaka småsvin som beter sig respektlöst mot både andra barn och vuxna.
Jag kan häpna över hur vissa små ouppfostrade skitungar kan bete sig mot mig hemma i mitt eget hus. De kan svara så moppsigt att man inte tror det är sant. Och det här är barn från välbeställda familjer med föräldrar som tror att de har sådan stil. De glömmer att deras egna barn inte har några närvarande förebilder som vägleder dem genom livet. Jag undrar om de tror att barnen automatiskt ska växa upp och kunna föra sig bland folk bara för att de lever i en miljö där det inte saknas något materiellt.
Usch vad trist det känns. Just idag hände det en sak på skolan och min son kom hem och var ledsen, därför reagerar jag extra starkt just nu. Jag har sådan lust att nypa till de som var dumma. Jag har lust att ringa deras egotrippade mammor och tala om vilka otrevliga barn de har. Men det är förmodligen inte rätt att göra det . Kanske bättre att prata med fröken. Och peppa honom så gott det går och prata mycket.
Stor suck!
Det gäller stora sonen, nio år. Ja inte han, inte nu i allafall. Det gäller hans kompisar, vissa av dem.
Nu är det naturligtvis så att jag ser allt med mitt mammafilter. Klart jag står på min pojkes sida och tar hans parti. Men saken är den att han är väldigt snäll. Han skulle aldrig slå någon och han är inte dum om han inte blir provocerad. Och då har man förresten rätt att reagera så då kan man inte kalla det för att vara dum.
Han är absolut inte något mobboffer det är inte det. De barnen som är det måste ha det så grymt svårt och deras föräldrar måste må så dåligt. Han har kompisar och han är duktig både i skolan och i idrott. Det som jag nu reagerar på är nog bara vanliga vardagselakheter som verkar vara normalt. Han kan tex fråga om han får vara med! Den frågan är perfekt att ställa till ett barn som vill njuta lite och känna sig som en kung. Naturligtvis får han ibland svaret nej och så hakar någon liten tönt på och resultatet blir en ledsen tagg i min sons hjärta. Att tala om hur dålig någon är verkar också vara vanligt.
Tyvärr verkar det som om barn förlorar på att vara snälla och lite godtrogna. Det verkar framkalla dåliga sidor hos vissa små jäkla skitungar. Det intressanta är att de värsta skitungarnas föräldrar är de som jobbar mest och som låter barnen klara sig mycket själva. Det är alltid de föräldrarna som ringer och "har problem med logistiken" när det ska skjutsas till träningar och matcher eller lämnas och hämtas på kalas. Det är oftast de barnen som gång efter gång äter middag hos andra och blir hämtade sent av sina upptagna föräldrar. När det är dags för middag hos dem själva får andra barn gå hem eller i värsta fall vänta på rummet!!!!! Dessutom blir det sällan lek hos dem eftersom de aldrig är hemma. Det är de föräldrarna som inte vet vad barnen i klassen heter och knappt vet vilka som jobbar på fritids. De ser inte att deras egna barn växer upp till små egoistiska elaka småsvin som beter sig respektlöst mot både andra barn och vuxna.
Jag kan häpna över hur vissa små ouppfostrade skitungar kan bete sig mot mig hemma i mitt eget hus. De kan svara så moppsigt att man inte tror det är sant. Och det här är barn från välbeställda familjer med föräldrar som tror att de har sådan stil. De glömmer att deras egna barn inte har några närvarande förebilder som vägleder dem genom livet. Jag undrar om de tror att barnen automatiskt ska växa upp och kunna föra sig bland folk bara för att de lever i en miljö där det inte saknas något materiellt.
Usch vad trist det känns. Just idag hände det en sak på skolan och min son kom hem och var ledsen, därför reagerar jag extra starkt just nu. Jag har sådan lust att nypa till de som var dumma. Jag har lust att ringa deras egotrippade mammor och tala om vilka otrevliga barn de har. Men det är förmodligen inte rätt att göra det . Kanske bättre att prata med fröken. Och peppa honom så gott det går och prata mycket.
Stor suck!
Kommentarer
Trackback